Förra veckan blev det ingen träning alls eftersom jag åkte på ngt magvirus som gjorde att jag kände mig illamåendes, orkeslös och trött, om det var den dåliga makrillen vet jag ej men nu är jag bättre. Och äntligen igår kände jag mig bättre och sugen på att springa. Jag hade inga större förväntningar utan tänkte att benen nog skulle vara tunga och ingen fart och kraft skulle finnas i dem. Jag bestämde mig för att ge mig på 5*5minuters intervaller. Tidigare har jag kört 4*4min intervaller men aldrig detta upplägget. Funderade ut en slinga jag skulle springa som kändes lagom lång. Svårt ibland och veta hur långt man kommer på intervallerna, så det gäller att ta till rundan så att man får en uppvärmning på ngn km och nedvarvning. Frukosten var intagen för ngn timme sedan och jag laddade med en kopp kaffe innan jag begav mig ut i det blåsiga vårvädret. Jag hade klätt på mig som vanligt med långärmat, vindväst och löparjacka. På benen hade jag löpartajts och som jag sett en del grabbar ha, ett par shorts över. Det tog jag för jag brukar bli kall om rumpa och framsida lår så för att testa om det hjälpte tog jag shorts över.
Uppvärmningskilometern kändes ok. Jag fick stoppa mig själv lite så benen inte sprang för fort iväg. Tänkte på intervallerna och kände att de skulle bli jobbiga. 5minuter är länge.. Och så tänkte jag som jag ofta gör, att jag skulle starta lugnt och känna på benen och kroppen kändes innan jag la upp strategin för resten av intervallerna. Och så tänkte jag att om jag inte orkar 5st intervaller så kunde jag istället köra 4. Såhär gör jag nästan alltid, drar ner målbilden och tillåter mig vara "sämre" för att jag ska känna att jag nått målet, istället för att sätta målet högt och sen bli knäckt när jag inte når det. Detta funkar bäst för mig och min självkänsla, för att jag ska känna mig nöjd. Hatar när jag sätter höga mål och inte mål dem, då kan jag vara grinig och sur över det länge.
Men idag kändes benen pigga. Jag började springa intervallerna och det kändes bra, riktigt bra faktiskt. Jag kom in på tredje intervallen och avslutade den med väldigt gott mod och kände att detta fixade jag. Stark i benen och flåset var ok. Fast när det kommer någon liten backa så blir det riktigt tungt direkt. För backträning har jag inte kört ngt alls men det kommer det också. Fjärde intervallen avlöpte fint också och med ett glatt humör gav jag på mig den 5:e och sista. Tryckte på riktigt ordentligt den sista minuten och plötsligt var det över!! Med lagom sträcka hem för att gå en bit och sen jogga den sista biten hem. Härligt! Och vilken underbar känsla det är när man lyckas med det passet som man tänkte från början och att det kändes bra, trots sjukdom i en vecka och noll träning. Kanske var bra med vila!
