En bild säger mer än tusen ord....

Ja, hur gick det nu egentligen?

 

Jag åkte upp till Stockholm på lördagmorgon och mötte upp Elin (som redan var uppe) som också skulle springa. Hon bodde på ett hotell som låg precis bredvid centralstationen. Där tjötade vi lite i väntan på den tredje tjejen som oxå skulle springa. Vi åt en lunch på stan ca3h innan loppet och tog oss en kopp kaffe. Sen bytte vi om och ordnade med håret och diverse smågrejer innan vi började gå bort mot kungsträdgården där starten gick. Vädret bjöd på blå himmel och knappt någon vind, riktigt fint.

 

Först när vi stod bland alla andra löpare kändes det verkligt att vi ska springa, dittills hade det känts overkligt. Jag startade 16:20 och de andra 16:35. Det var tjockt med folk i min grupp men det lättade direkt efter start. Vid mitt första löparsteg fick jag ont i benhinnan!!! Har aldrig haft ont i benhinnorna men nu kom det.. Det höll i sig ca5km. När det väl gick över så fick jag ont i utsida fot, som höll i sig 5km och därefter var jag smärtfri i ca5km... Men någonstans mellan 16-17km började jag få ont i utsida vänster knä... I början gick det bra sen började det göra mer och mer ont och det kändes konstigt. jag tappade kraft i låret och knät vek sig stundtals för mig och det smärtade vid varje löpsteg... De sista 4-3km fick jag varva gång med löpning och jag tvingade mig själv att fortsätta ända in i mål. Jag visste ju att när jag väl kommit i mål och när jag väl stannat så skulle smärtan troligitvis släppa. Men aj vad ont det gjorde den sista biten men väl i mål var jag lyrisk!!

 

Jag har aldrig sprungit så långt som 21,1km och med den träningen jag har bakom mig är jag glad ändå att jag tog mig i mål. Jag är ingen långlöpare och längre än såhär kommer jag aldrig springa, har jag nu insett. Men denna längden är lagom. Tyvärr har jag inte tränat knappt något på asfalt vilken mitt onda knä troligtvis berodde på. Nu efteråt är jag lite stel men annars mår jag gott. Jga trodde mina hälsenor skulle protestera mera men det har de inte gjort alls och det är jag glad över.

 

Det var en jättefin bansträckning och vi sprang nästan hela tiden längs med vattnet. Det var små, korta backar annars ganska så flakt. Tydligen låg det spyor lite här och var men de missade jag. Sen såg jag människor som bröt loppet och någon som omhändertogs av sjukvårdspersonal så jag är glad att jag klarade mig undan det. Jag är defintivt sugen på att springa nästa år igen. Och då ska jag slå min tid som jag fick iår. Och jag ska träna mer på asfalt och springa fler långpass.

 

På kvällen hade vi tänkt att vi skulle ut och äta på restaurang och unna oss vin/öl och ha en mysig kväll. Men vi var stela och trötta och klockan var närmare 21 så vi tog med oss mat från McDonalds och åt upp den i sängen :-) Mysigt!!

 

På morgonen kändes kroppen förvånansvärt fräsh och jag känner mig fortfarande sugen på mer löpning. Ska bara vila någon vecka nu! Vila från löpningen men fotbollsträning och fotbollsmatch blir det och kanske box på gymmet och ett gympass.. hihi! Träna måste man ju!