En bild säger mer än tusen ord....

Hej!

Det går ett tag mellan gångerna som det skrivs här. Fick ont i min vad förrförra veckan efter att jag hoppade hopprep och sen har jag haft on i ryggen efter att jag varit ute och cyklat en längre runda på racern. Eller nja,det onda började efter att jag var hos naprapaten och sen har det hållt i. Vet inte riktigt vad som hände. Han knäckte loss några låsningar som satt riktigt ordentligt och då fick jag ont i musklerna runtomkring och sen fick jag ont i vad jag tror, ryggen. Och det har blivit bättre men inte helt bra. Ändå begav jag mig ut på en kortare löptur (trodde jag) idag. Tänkte att det kanske skulle vara bra för ryggen och för min själ att röra lite på mig.

 

Jag började springa på en liten stig som skulle vara en utmärkt led, men jag tappade bort leden och sprang eller nja gick i full terräng och kom plötsligt ut på golfbanan då vände jag och hittade plötsligt leden igen och sprang in på den och snart kände jag igen mig. Följde den tills den begav sig brant uppåt, då fick jag gå och sen gick det nerför på grusväg och asfalt tills jag svänge av tillbaka in i skogen. Blev lite längre än tänkt men ack så fint det är ut ei naturen nu och det är underbart att springa. Dock var det såklart varmare ute än vad jag hade tänkt mig och jag klädde mig för varmt, som vanligt. Vaden kändes ok fram till slutet av springturen och då chansade jag inte utan stannade och gick. Kände även av löparknät litegrann men det gör jag alltid när jag haft ett litet uppehåll med löpträningen.

 

Som det känns nu kommer det inte bli något göteborgsvarv för min del. Vaden krånglar. Ryggen krånglar och löparknät gör sig påmint. Jag får satsa på de kortare sträckorna och på att börja springa trail, vilket är underbart skojigt. Vill springa billingeleden och andra leder.

Igår var det söndag och alldeles vindstilla och solen sken som en tok över oss. På söndagar är det cykling med Skövde cykelklubb som gäller, om jag inte jobbar eller har andra planer. Jag har cyklat två rundor ute, själv, hittills iår. En på 3mil i typ vad som kändes som storm. Jag stod stundtals still när det blåste som mest motvind. Och 2mils rundan var inne i Skövde då jag jagade backar att cykla uppför. Men nu var det dags för en längre tur.

 

Och för första gången med min racer. Jag valde lugna gruppen där det var flera nybörjare på att cykla i klunga, så vi startade med att gå igenom hur man gör och sen tog vi det lugnt ut mot varola. Vädret var med oss och vinden kändes knappt. Allt flöt på bra. Vi kom till värsås, Igelstorp, knistad, fjället och så småningom stöpen. Allt blir så mycket roligare när man cyklar tillsammans i grupp. Man pratar med nya cykelvänner och det rullar på. Efter ca 4mil börjar jag känna att nacken och ländryggen protesterar mot den stela ställningen som det är på en cykel och jag bestämmer för att korta av hemåt och vinkar hejdå till gruppen. Får med mig Lisa på vägen hem en bit. Totalt blev det 5,5mil i ett underbart cykelväder. Förhoppningsvis blir det många såna rundor till.

 

 

Igår regnade det och blåste typ storm ute men jag hade bestämt mig för att ge mig ut på en löprunda för att testa vaden och inget kunde hindra mig. Såg ingen annan tid i veckan för träning så detta var min stund.

Påklädd med bra varma kläder åkte jag upp till berget och gav mig ut på 5an. Jag sprang 8min, gick 1,5min och körde detta hela rundan och vaden kändes ok inget alls ont. Jag foamrollade på kvällen och tog på tigerbalsam ifall att. Hittade någon öm punkt när jag foamrollade så jag gissar att det ligger kvar litegrann skit i vaden ändå.

Idag känner jag litegrann i vaden faktiskt.

 

Frågan som snurrar runt i mitt huvud är hur jag ska göra nästa helg då det är ett springlopp som jag vill springa. Det är BillingenXtrail som är 1mil i terräng. Frågan är hur vaden mår under och efter det loppet. Vågar jag chansa? Om den känns bra hela loppet och bara träningsvärk efter så tjoho då blir jag glad (men hur vet jag detta)men om den börjar ömma under loppet så är det inte så lätt att avbryta loppet mitt ute i skogen, och ingen bil kommer kunna hämta upp mig utan då måste jag gå hela vägen till mål och hur mår vaden då om den redan börjat göra ont?? Och jag vill inte att den ska ta skada under loppet för att bli rehabilitering 2-3veckor efter loppet för om ca 1månad är det Gbgvarvet som jag vill springa. Jag ska springa på måndag lite längre och kanske i terräng för att känna efter hur det känns då. Och bestämma mig i början av veckan och kanske diskutera med Lars på CrossfitSkövde om han har ngn tanke...

 

Har ni något råd till mig?? Hur skulle ni tänka?

 

 

 

 

Efter vila, massage och tens (ström) känns vaden mycket bättre. Idag ska jag tom testa att springa med den. Cykla har jag gjort för då begränsar den mig inte och gör inte ont, men springa har jag inte vågat. Jag har varit rädd för att slå upp skadan om det är en bristning. Vill inte förvärra skadan eller förlänga rehaben.

 

Igår var jag och tränade lite styrka på CrossfitSkövde. Det blev marklyft (PB85kg) och frontsquat och backsquat. Det blev inte så mycket men lite lagom. Hade med mig Charlie som fick leka samtidigt, och låna min telefon. Ibland fungerar det bra att ha med sig ett barn och hinna träna samtidigt.

I förrgår skulle jag ge mig ut på en löprunda på ca5km. Jag har varit trött i vaderna efter långpassen och känt som om de är cementklumpar men det har gett med sig och jag har inte haft ont. Jag värmde upp och började springa, redan vid första löpsteget kände jag som en liten hård klump på vänster vad och ju längre jag sprang desto ondare gjorde det och det kändes som om den spred sig ut i hela vaden, tillslut var jag tvungen att stanna efter knappt 2km och linka hem.

Tänkte att vafan, detta får inte hända nu. Så fort jag kom hem lindade jag min vad hårt och tog fram is och la foten i högläge, fan vad duktig jag var nu va? Jag såg att gbgvarvet försvann ur min planering och kände jag mig ledsen och uppgiven och bara jättelåg... Sen tog det inte så lång stund så började jag istället tänka att skitsamma om det inte blir något gbgvarv, det kommer andra lopp såsom stockholm halvmarathon i september.

 

Sen har jag linkat här hemma och kört med tens och det känns lite bättre. Men nu får jag vila med löpningen 1-3veckor beroende på hur det känns i vaden. Vår coach i boxen trodde på min berättelse att det inte var en bristning utan mer kramp och det vore ju bra för då kommer det gå över snabbare. håll nu tummarna för mig.