Klockan är 04 på natten och jag är vaken. Hör hur hunden snarkar på golvet bredvid mig annars är det tyst och det är mörkt. Jag har ingen ångest men när jag vaknar mitt i natten nuförtiden har jag svårt att somna om, tankarna snurrar inför det som ska komma, min strålbehandling. Hur kommer jag må? Illamående? Trött? 

De sålde snickers billigt i affären idag. 3-pack för 10kr. Jag köpte på mig fyra paket och tänkte att dessa kan ha jag ha med mig när jag får behandling, för att äta så jag får i mig energi. Hoppas bara inte att jag sen förknippar snickers med min behandling och inte kan äta det efteråt men om den uppfyller sitt syfte under behandlingen så får det vara så.
Jag har alltid gått på mina kontroller som jag blivit kallad till dvs cellprov och mammografi. Det är självklart för mig att göra det. Jag vet att om cancer upptäcks i tid så finns det god chans att behandla den och överleva. Men jag hade aldrig en tanke på att jag själv skulle bli drabbad. Det är väl så alla tänker, det drabbar inte mig.
 
Men en dag fick jag ett samtal från en barnmorska som förklarade att jag hade starka förändringar på cellprovet och behövde göra ytterligare undersökningar på gynmottagningen. Det blev två besök på gynmottagningen i Lidköping och sen dröjde det några veckor innan jag fick ett samtal på kvällen av en läkare. "Du har livmoderhalscancer". Efter att levt i flera månader i limbolandet där jag varken vetat om det "bara" är förändringar och att det inte behöver betyda något mer än att jag får gå på tätare kontroller eller om det är cancer och jag behöver ytterligare behandling så fick vi ett svar. Jag har cancer....
 
Hur viktigt är det inte då att gå på sina kontroller? Hade jag inte gjort det så hade det inte upptäckts förrän jag började få symptom och då hade förloppet sett helt annat ut. Nu blev det en tidig upptäckt och det tackar jag högre makter för. Det rullade på snabbt med MR och DT (röntgen), läkarbesök både på sjukhuset här i stan och nere på Sahlgrenska. Det togs blodprover och gjordes förberedande undersökningar för planen var att jag nu skulle gå igenom en radikal hysterektomi, dvs ta bort livmodern och livmodertappen och lite lymfkörtlar, äggstockarna lämnades kvar. Den 15mars bokades operationen in, ironiskt nog på min födelsedag. Operationen gick bra, läkaren var nöjd. Det är nu snart 5veckor sedan operationsdagen och jag är återigen på benen. Återhämtar mig och går längre och längre promenader och ska börja trappa upp min styrketräning igen.
 
Då kom nästa besked. De fick inte bort all cancer och jag måste genomgå kombinerad strålbehandling och cytostatika för att den lilla resten cancer ska bort. VI ska ner till Sahlgrenska för att få mer besked om hur behandlingen ser ut i början av maj, just nu vet vi inte alls hur det ser ut. 
 
Solen skiner ute och himlen är blå men inuti mig pågår det en orkan. En orkan av frågor och känslor. Känslor som rädsla, hur kommer biverkningarna se ut. Hur kommer jag må? När kommer jag känna mig som mig själv igen. Ilska över att de inte lyckades få bort all cancer när de opererade mig. Ilksa över att jag och min familj drabbas av detta. Ångest över hur mina barn kommer må. Hur kommer de reagera när de ser mig må dåligt av behandlingen? Hur kommer Anders må? Anders som själv kommer få ta hand om allt hemma när jag är borta och får behandling. Det finns många frågor som cirkulerar och tär.
 
VI gör så gott vi kan. Vi lever vidare i vardagen för livet fortsätter även fast jag står still. 
 
To se a world in a grain of sand
and heaven in a flower
To hold infinity in the palm of your hand
and eternity in an hour
 
Auguries of Innocence av William Blake
 
Idag har vi varit ute på en promenad i vår skog. Det var blött men inte kallt. Sixten vår katt följde med oss på promenaden och syns på några foton.
 
En fin röd flugsvamp.
 
 
 
 
 
 
 
Någon sorts röd svamp.
 
 
 
 
 
 
Här ser ni Sixten som följde med oss på hela promenaden.
 
Thindra äter vattenmelon i sin pappas knä.
 
 
Jens hjälper morfar att öppna paket.
 
Fina Lilly fick också vara med på festen.
 
Min man sitter och grubblar på något?
 
Födelsedagsbarnet!
 
 
 
Vi trotsade vädret och åkte i söpregn ner till Helsingborg för att tälta. När vi kom in i Helsingborg sprack himmeln upp och solen kom fram. Perfekt, hade blivit svårt annars att sätta upp tältet..
 
På måndagen åkte vi ner till Malmö och var med på Sommarlovsinspelningen vilket var en överraskning för barnen och de blev överlyckliga. Charlie fick se sin idol Alex i verkligheten! På tisdag packade vi ner tältet och åkte mot Vimmerby. Påväg dit hittade vi en jättefin rastplats.
 
I Vimmerby satte vi upp tältet igen och sov en natt innan vi gick in på Astrid Lindgrens värld.
 
Idag startade vi dagen med att åka till Sjötorpasjön o fiska tillsammans med Juha och Minna. Sjön var alldeles spegelblank och solen sken o värmde på våra kinder.
 
 
 
 
Igår fyllde våran stora kille 6år! Och han valde att få åka till Borås djurpark på sin födelsedag. Ett perfekt val, tycker jag. Senast vi var där så var Alicia 2,5år.
 
 
 
 
 
Nu har vår pool kommit upp även fast det inte har varit så varmt så badar barna en kort stund nästan varje dag men nu hoppas vi värmen kommer!!
 
 
Efter
 
Före
 
 
 
En fiskare.
 
 
Igår var jagoch Anders med i en liten tävling där vi tränar Crossfit. Vi tävlade i par och körde fyra olika wodar (pass). En vän tog foton åt oss när vi körde.
 
 
 
 
 
Såhär glada blev vi när vi fick reda på att vi kom på delad andraplats!
 
 
Vi fick en liten goddiebag med godsaker!
 
Detta är en bild jag tagit på mig själv (såklart..) som jag sedan redigerat litegrann...
 
Detta är från skolavslutningsdagen (dvs idag). Det är inte lätt att ta kort på sina barn ibland, att få dem att le men samtidigt är det lite skoj när de visar sina känslor.. 
 
Alicia efter sin skolavslutning. Nu har hon slutat trean och fyran väntar på henne efter sommaren.
 
Här lyckades jag tom fånga ett leende <3
 
 
Har fått köpa en systemkamera av min lillasyster Lotta och nu ska jag bara lära mig mer om hur man fotar och använder sig av alla inställningar på den. Tänkte att jag skulle visa lite foton som jag tagit härinne på denna bloggen. Jag har satt lösenord på den för att jag inte vill att alla ska se mina ganska så privata foton. Fa kommer jag ta kort på mina närmaste dvs min man och mina barn. Det kan även hända att katterna kommer med på en hel del foton.
Denna bilden blev bra förutom att det sticker upp en flaska rosé mitt i bilden och sen kommer det en hand in i bilden med en vattenmelan :-) Vad kör du med för bildredigeringsprogram Lotta?
Denna bilden tycker jag om för båda tittar in i kameran men här sitter det också en syster som tuggar för fullt i bakgrunden.
Denna tycker jag jättemycket om just för ljuset och blicken in i kameran.
Denna bilden blev väldigt fin på Lasse.
Denna gillar jag för ljuset i bilden och för att han ser lite lurig ut vilket speglar hans personlighet väldigt bra!
Samma med denna bilden, gillar ljuset och den luriga blicken!
Denna bilden är fin (såklart) men jag vill att den ska vara ljusare..
 
 
foton, minfamilj,

Händer inte så mycket härinne just nu. Gå till min andra blogg istället www.narkosstudent.blogg.se

Alicia fyllde 8år (8 ÅR, fattar ni att jag har en åttaåring, en dotter som ÄR 8ÅR!! Det fattar inte jag) i december. Men just då hade vi fullt upp med ut kök så vi sa att vi tar kalaset i januari och ikvällblev det discokalas. 8 kompisar från klassen en lillebror och en lillasyster till en klasskompis kom förväntansfulla och fulla av glädje. Det blev presentöppning, rulltårta och korv med bröd, discolampa och självklart låten Gangnamstyle, chips, ostbågar, lekar och högljudda barnröster. 

Nu.. soffan.. efter en jobbvecka med mycket att göra och två glas vin kommer jag somna gott!
discokalas,
Kommer ni ihåg den där gulliga känslan man hade när man väntade på sin bebis som låg tryggt inne i magen och växte? Visst var det mysigt med foglossning? Med hemorrojder? Med sparkar från bebisen rätt på urinblåsan som fick en att nästan kissa på sig? Så rosensött och underbart...
 
Jag är lite ironisk det hör ni va?
 
Detta är vad jag inte saknar från bebistiden:
1. Den där känslan när man ska byta blöja på sin bebis som bajsat en liten plutt och man torkar rent i den lilla skära stjärten och då kommer det med raketfart en hejdundrandes kaskad med bajs, för jovisst ja bebisen har inte bajsat på en vecka och nu när jag torkade så stimulerade jag säkert, samtidigt som jag lyfte på benen och tryckte knäna lite lätt mot magen vilket fick allt att komma på en och samma gång. Och det är inte lite och där står jag helt oskyddad och får allt över mig och skriker förvånat till. Tur i oturen att jag inte får någon liten smakbit av den senapsgula avföringen där jag står med öppen mun och skriker ... Har det hänt dej också? Säg att det har det för då slipper jag känna mig så ensam här i världen.
 
Minns att en av mina systrar sagt en gång att bebisbajs inte luktar... Varför får man då i ett paket från babyproffsen en blöjhink som ska sluta tätt för att inte luften ska slippra ut? Eller varför går man ut med sina sopor direkt när man har slängt en ny bajsblöja där i? Om man är genomförkyld då kanske inte bebisbajs luktar annars gör det det. Det är bevisat i det Arronssoniska hemmet.
 
Det blev visst lite bajstema idag i bloggen men av anledning av ett besök hos mig idag så kom dessa tankar till mig och jag blev tvungen att skriva ner dem. Läs inte om du inte vill och skriv ingen negativ kommentar för då är du otrevlig. Men skriv gärna något roligt och glatt för då blir jag glad!
 
Här är en vacker bild på mina nu stora bebisar
 
Tack o hej leverpastej
 
Och ja, just det I'm back in the bloggbuissness ;-)