Efter en jobbig vår med mycket rehabilitering för min axel, vila för fot så har det inte blivit mycket träning vilket har skapat ångest för mig. Jag har fått jobba med mig själv och försökt rannsaka varför jag har så höga krav på mig, varför jag inte klappar mig på axeln och tycker jag är duktig nog, varför jag är så fruktansvärd hård mot mig själv. Har inte kommit fram till så många svar tyvärr men insett att jag måste bli snällare mot mig och förstå att vi alla har olika bakgrunder och olika förutsättningar här i livet. Jag måste hitta en balans och hitta glädjen åter i träningen utan smärta.
I sommar har jag tillåtit mig att svulla och gått upp flera kilon. Magen är rundare och låren tjockare och jag försöker älska mig själv som jag är. Varför ska det vara så svårt? Blir arg när vi blir bombarderade med rubriker som: Träna såhär för att få smala lår. Hur tränar vi för att få magrutor?
Jag hoppas att vi/jag tränar för att må bra. För att orka springa med våra barn i gräset, sparka boll, kasta dem högt upp i luften, cykla till jobbet, gå uppför trappor, bära kassar hem från affären. Dvs vi tränar för att vara vardagsstarka. Vi tränar för att hålla oss starka, leva länge och hålla oss friska.
Hitta en träningsform som DU tycker är rolig, annars spelar det ingen roll. Träna o ha skoj! Träna med din partner, vän eller barn. Det finns massa sätt att träna o ha roligt. Och njut av livet. Svält dej inte. Unna dej!
crossfit,
hälsa,
månar,
yoga,
