Kommer ni ihåg den där gulliga känslan man hade när man väntade på sin bebis som låg tryggt inne i magen och växte? Visst var det mysigt med foglossning? Med hemorrojder? Med sparkar från bebisen rätt på urinblåsan som fick en att nästan kissa på sig? Så rosensött och underbart...
Jag är lite ironisk det hör ni va?
Detta är vad jag inte saknar från bebistiden:
1. Den där känslan när man ska byta blöja på sin bebis som bajsat en liten plutt och man torkar rent i den lilla skära stjärten och då kommer det med raketfart en hejdundrandes kaskad med bajs, för jovisst ja bebisen har inte bajsat på en vecka och nu när jag torkade så stimulerade jag säkert, samtidigt som jag lyfte på benen och tryckte knäna lite lätt mot magen vilket fick allt att komma på en och samma gång. Och det är inte lite och där står jag helt oskyddad och får allt över mig och skriker förvånat till. Tur i oturen att jag inte får någon liten smakbit av den senapsgula avföringen där jag står med öppen mun och skriker ... Har det hänt dej också? Säg att det har det för då slipper jag känna mig så ensam här i världen.
Minns att en av mina systrar sagt en gång att bebisbajs inte luktar... Varför får man då i ett paket från babyproffsen en blöjhink som ska sluta tätt för att inte luften ska slippra ut? Eller varför går man ut med sina sopor direkt när man har slängt en ny bajsblöja där i? Om man är genomförkyld då kanske inte bebisbajs luktar annars gör det det. Det är bevisat i det Arronssoniska hemmet.
Det blev visst lite bajstema idag i bloggen men av anledning av ett besök hos mig idag så kom dessa tankar till mig och jag blev tvungen att skriva ner dem. Läs inte om du inte vill och skriv ingen negativ kommentar för då är du otrevlig. Men skriv gärna något roligt och glatt för då blir jag glad!
Här är en vacker bild på mina nu stora bebisar
Tack o hej leverpastej
Och ja, just det I'm back in the bloggbuissness ;-)
